Jag satt på sängkanten och stirrade ut genom fönstret. Dropparna från regnet gled långsamt nerför glaset, som tårar på en kind. Inombords kändes det som om en storm rasade, och alla mina tankar snurrade runt i en virvel av förtvivlan och förvirring. Jag hade aldrig trott att livet kunde slitas itu på detta sätt, i … Read more
Jag satt på sängkanten i det sparsamt möblerade sovrummet och stirrade på den bleka, tomma väggen framför mig. Det var konstigt hur livet i ett enda ögonblick kunde rasa som ett korthus, en obeveklig, dominerande känsla som jag inte kunde skaka av mig. Luften i rummet kändes tung och kvav, nästan som om den tyngde … Read more
Den första kommentaren är tom, men här kommer novellen: — Jag låg i sängen och stirrade upp i det tysta mörkret som svepte över rummet. Klockan passerade långt över midnatt, men sömnen var lika undflyende som friden i mitt hjärta. Tankarna var ett konstant tumult av oro, sorg och längtan. Hur kan allt rasa samman … Read more
Det finns en dag man minns för alltid, oavsett hur många år som går. För mig var det den där gröna vårdagen när hela mitt liv förändrades. Jag satt ensam i lägenheten och såg hur solens strålar trevade sig in genom de smala springorna i persiennerna. Mina händer darrade runt en kopp kallnat kaffe, hjärtat … Read more
Det första jag minns är tystnaden. En överväldigande, tjock och tung tystnad som kramade om rummet och sänkte sig som en filt över mitt sinne. Jag satt där, stirrade på de gulnade tapeterna i köket, förlorad i ett tomrum av tid och rum. Livet hade en gång fyllt det här köket med skratt och röster, … Read more
Jag stod vid köksfönstret, stirrade ut över den frostbitna gräsmattan och såg hur små fåglar hoppade omkring på jakt efter brödsmulor. Mina tankar var någon annanstans, fastnaglade vid de stunder som rivit sönder min tillvaro. Det hade gått tre månader sedan allt började falla isär. När jag ser tillbaka, är det svårt att förstå hur … Read more
Det var en av de där regniga dagarna i slutet av oktober då världen verkade insvept i en grå filt. Jag satt vid köksbordet, stirrande ut genom fönstret där dropparna tävlade nerför glaset. Brev låg utspridda framför mig, ett virrvarr av papper som verkade både hotfullt och ovidkommande. Jag hade vetat att det skulle komma, … Read more
Livet kan ibland kännas som en tung kappa, genomblöt av regn, som slänger sig runt ens axlar och vägrar släppa. Jag har befunnit mig i en dylik storm den senaste tiden, och trots att jag gång på gång försöker ruska av mig vätan, är det som om dropparna suger sig fast vid varje fiber. Mitt … Read more
Det var en av de där gråa dagarna i november när regnet föll som om själva himlen grät. Jag satt ensam i mitt kök, stirrade ut genom fönstret och följde vattendropparna som letade sig nedför rutan, en efter en. Det var som om de speglade min egen känsla av att falla handlöst utan kontroll. Allt … Read more
Jag satt vid köksbordet och stirrade tomt ut genom fönstret. Regndropparna föll tungt mot glaspanelerna och bildade små rännilar som slingrade sig ner mot fönsterbrädan. Det var som om himlen grät med mig den dagen. Jag brukade alltid hitta en konstig tröst i regn; det gav mig en anledning att stanna inne och gömma mig … Read more