Det var en av de där gråa novemberdagarna när duggregnet förenade sig med min sinnesstämning. Jag hade just lämnat arbetsplatsen, en ångestladdad plats som kändes mer främmande för var dag. Mina tankar snurrade vilt. Livet verkade ha tappat sin riktning, likt en kompass som förlorat sitt magnetfält. När jag kom hem, slängde jag mig på … Read more
Jag heter Anna, och jag står mitt i spillrorna av vad som en gång var mitt liv. Det känns som om jag betraktar mig själv utifrån, som en främling i min egen historia. Jag lever, men jag vet inte längre hur man gör. Den bitande kylan i vinterluften speglar den tomhet jag känner inombords. Min … Read more
Det var en grå och disig morgon när jag satt på bussen och stirrade ut genom fönstret. Regndropparna gled långsamt nerför glaset och bildade mönster som liknade tårar. Egentligen såg jag inte regnet. Tankarna var på annat håll, i en dimma av förvirring och sorg. Allt började med det där telefonsamtalet en stormig torsdagkväll. “Vi … Read more
Det var en grå novembermorgon när jag vaknade med en tyngd över bröstet. Dimmiga konturer av möblerna i mitt rum verkade sväva som spöken i halvdunklet, svepande förbi mina ögon utan att lämna något avtryck. Det var samma tomhet som hade följt mig i veckor nu, en känsla av att vandra i en oändlig labyrint … Read more
Tårarna rann okontrollerat ner för mina kinder när jag stod framför den gamla spegeln i hallen. Det var som att stirra in i en främlings ansikte. Mitt eget jag, som jag trodde jag kände, hade förvandlats till någon jag knappt längre kunde identifiera. Spegelns spruckna glas delade mitt ansiktes konturer, likt de sprickor som kändes … Read more
Det var en regnig eftermiddag i september när jag insåg att mitt liv höll på att spricka i sömmarna. Jag satt vid köksbordet, stirrade tomt ner i den avsvalnade kaffekoppen och försökte ignorera det skärande ljudet av stormen utanför fönstret. Dropparna piskade mot rutan som om de försökte viska den sanning jag vägrade erkänna; jag … Read more
“Jag sitter vid köksbordet och stirrar på fotografierna. Halvblekta minnen spridda över bordet som höstlöv, ögonblick fångade i tiden. Jag plockar upp en bild där vi skrattar, Maria och jag, i solen. Hennes blonda lockar kastar ett gyllene skimmer i luften, och jag minns hur hennes skratt alltid kunde fylla ett rum och få mig … Read more
Den första frosten hade lagt sig som ett tunt lager kristaller över fönsterglaset när jag vaknade den morgonen. Jag låg kvar i sängen längre än vanligt, stirrande upp i taket medan jag kände kylan krypa in under huden, men inifrån. Det var en känsla som var bekant vid det här laget, men fortfarande outhärdlig. En … Read more
Solen hade redan gått ner bortom stadens silhuett när jag satt vid köksbordet och stirrade på den bleknade tapeten. Det var en sådan där kväll när tystnaden och ensamheten ekade öronbedövande i lägenheten. Samma lägenhet som en gång hade fyllts med skratt och ljudet av två röster i harmoni. Nu kändes det som om väggarna … Read more
Varje morgon när jag vaknar känns det som om jag drunknar. Luft blir till vatten och tystnaden i sovrummet ekar med det tomrum Anna lämnade efter sig. Nyss fyllda fyrtio, men ändå känns det som om hela mitt liv rämnat. Hon var min livboj, den som alltid guidade mig genom livet när vågorna blev för … Read more